Prästen var inte bara socknens religiösa och administrativa ledare utan han var också bonde och familjefar. Prästgården var en jordbruksfastighet, bostad och dessutom var alltid församlingsborna välkomna där. Den jord som tillhörde prästgården var skattefri, man betalade alltså ingen skatt. Prästgården ingick i bondesamhället och skulle därför följa dess bestämmelser. Som mest kunde en prästgård innefatta stuga, stekarhus, lada, sädeslada, vissthus, sovstuga och fähus. Men det fanns också prästgårdar som innehöll färre hus med bara fyra hus såsom stuga, härbärge, nöthus och lada. Under 1700-talet blev det allt vanligare att även överstelöjtnanter och majorer bosatte sig på prästgården. Detta innebar att prästgården fick ny status, byggdes ut och började likna små herrgårdar.

Källa

Det fanns många munnar att mätta på en prästgård. Hushållet bestod av prästen, prästfrun och deras barn men dessutom några släcktingar, drängar, pigor, en pastorsadjunkt och en informator. Prästen kunde inte ge sin jord i arv till sina barn utan istället skickades prästsönerna till universiteten. Prästgården sågs som samhällets kulturella centrum.

---

Diskussionsfrågor:
Har du sett en prästgård från 1700-talet eller en modernare prästgård. Vad finns det i sådana fall för skillander och likheter?

---

 
Referenser:
Christensson, Jakob (red.) (2006). Signums svenska kulturhistoria. Frihetstiden. Lund: Signum