Sysslorna på gården
I underklassens familjer fanns det färre barn än i de välbärgade familjerna. Mycket tyder på att antalet födda barn var större bland rika bönder än hos fattiga bönder. Detta kan förklaras med att barnen sågs som en resurs för bönderna eftersom de arbetade på gårdarna när de växte upp.
Ett hushåll inrymde pigor och drängar. Människor gifte sig inte förrän de ägde eller bestämde över sina tillgångar och gårdar så att de kunde försörja sig själva och barnen. I en bondefamilj var det inte ovanligt att man även sörjde och lät en fattig ensamstående mor eller far bo på gården. Detta ingick i fattigvårds bestämmelserna som fanns under 1700-talet.
På gården fick alla hjälpa till med arbetet. Pojkarna användes för att valla koflockar och att skydda dem från rovdjur och även flickorna hjälpte till med djuren på gården. De äldre kvinnorna ägnade sig mycket åt hushållet inomhus. Alla var en viktig resurs på gården och därför var det känsligt med dödsfall då det blev färre som kunde arbeta.
De flesta redskap man använde sig av på landet var av trä såsom kannor, plogar och vagnar. På vissa föremål fanns det något enstaka metallinslag. Det förväntades av bonden inom hushållet att själv kunna tillverka de redskapsdelar som behövdes. Även drängen behövde kunskaper kring detta och hade han inte hade förmågan att göra det kunde han få avdrag på lönen. Under 1700-talet fanns det något som kallades för husbonderätten och detta innebar att mannen på gården hade rätt att tukta alla i hushållet, även drängar.
I varje by fanns det en bystämma med en bestämmande ålderman. På stämman bestämde bönderna hur man skulle dela upp arbetet, när man skulle plöja, så och skörda. Man diskuterade även när man skulle ta ut djuren på bete. När man hade haft en stämma och fattat ett beslut gick byalagets medlemmar gemensamt ut och arbetade. Eftersom man arbetade mycket tillsammans uppstod det en stark gemenskap i byalaget och man deltog i olika festligheter, sedvänjor och traditioner tillsammans.
Diskussionsfrågor:
Alla fick hjälpa till på gården hos bönderna. Fundera över vilka sysslor som barnen kunde hjälpa till med och jämför dem med vad du hjälper till med hemma idag.
På 1700-talet hade bönderna inga maskiner som hjälpte dem med jordbruket. Vad tror du att en bonde från 1700-talet skulle säga om han besökte en modern bondgård?
Referenser:
Christensson, Jakob (red.) (2006). Signums svenska kulturhistoria. Frihetstiden. Lund: Signum.
Natinonalencyklopedin
Berggren, Lars & Greiff, Mats (2009). En svensk historia från vikingatid till nutid. 2., [bearb.] uppl. Lund: Studentlitteratur
Ett hushåll inrymde pigor och drängar. Människor gifte sig inte förrän de ägde eller bestämde över sina tillgångar och gårdar så att de kunde försörja sig själva och barnen. I en bondefamilj var det inte ovanligt att man även sörjde och lät en fattig ensamstående mor eller far bo på gården. Detta ingick i fattigvårds bestämmelserna som fanns under 1700-talet.
På gården fick alla hjälpa till med arbetet. Pojkarna användes för att valla koflockar och att skydda dem från rovdjur och även flickorna hjälpte till med djuren på gården. De äldre kvinnorna ägnade sig mycket åt hushållet inomhus. Alla var en viktig resurs på gården och därför var det känsligt med dödsfall då det blev färre som kunde arbeta.
De flesta redskap man använde sig av på landet var av trä såsom kannor, plogar och vagnar. På vissa föremål fanns det något enstaka metallinslag. Det förväntades av bonden inom hushållet att själv kunna tillverka de redskapsdelar som behövdes. Även drängen behövde kunskaper kring detta och hade han inte hade förmågan att göra det kunde han få avdrag på lönen. Under 1700-talet fanns det något som kallades för husbonderätten och detta innebar att mannen på gården hade rätt att tukta alla i hushållet, även drängar. I varje by fanns det en bystämma med en bestämmande ålderman. På stämman bestämde bönderna hur man skulle dela upp arbetet, när man skulle plöja, så och skörda. Man diskuterade även när man skulle ta ut djuren på bete. När man hade haft en stämma och fattat ett beslut gick byalagets medlemmar gemensamt ut och arbetade. Eftersom man arbetade mycket tillsammans uppstod det en stark gemenskap i byalaget och man deltog i olika festligheter, sedvänjor och traditioner tillsammans.
Diskussionsfrågor:
Alla fick hjälpa till på gården hos bönderna. Fundera över vilka sysslor som barnen kunde hjälpa till med och jämför dem med vad du hjälper till med hemma idag.
På 1700-talet hade bönderna inga maskiner som hjälpte dem med jordbruket. Vad tror du att en bonde från 1700-talet skulle säga om han besökte en modern bondgård?
Referenser:
Christensson, Jakob (red.) (2006). Signums svenska kulturhistoria. Frihetstiden. Lund: Signum.
Natinonalencyklopedin
Berggren, Lars & Greiff, Mats (2009). En svensk historia från vikingatid till nutid. 2., [bearb.] uppl. Lund: Studentlitteratur
Barnarbete
På 1700-talet var en stor och viktig del av arbetskraften barn. I bondesamhällena var det naturligt och nödvändigt att barn deltog i arbetet så fort det fanns möjlighet för det. Barnen fick börja med att hjälpa till med enklare arbetsuppgifter när de var 7-8 år och fick därefter fick de mer avancerade uppgifter som var anpassade efter ålder och kön.
Manufakturerna introducerades under 1700-talet och det medförde nya möjligheter att organisera arbetet. Manufakturägarna kunde införa en arbetsdelning där arbetarna endast lärde sig ett arbetsmoment. Barnarbetet fick då en ny karaktär och barnen användes som arbetskraft. Det var även en förberedelse för ett kommande yrke och förberedelser för att själva så småningom kunna driva ett jordbruk.
Under 1800-talet grundades fabrikssystem och barnabetet fick då en annan karaktär. I och med att industrierna växte fram förändrades barnarbetets karaktär. Arbetet för barnen var inte längre en förberedelse för livet på gården där de skulle arbeta med jordbruk utan när barnen blev vuxna kunde de även arbeta i fabrikerna.
För företagarna innebar barnarbetet en ökad vinst eftersom barnens löner var lägre än de vuxnas samt att det var lättare att få barnen att arbeta på fabrikerna än de vuxna. Vissa arbetsmoment var dessutom lättare för barn att utföra eftersom de var mindre än de vuxna och kunde utföra pilligare sysslor.
Diskussionsfrågor:
Även idag förekommer det barnarbete. Var tror du att detta är vanligt?
Tror du att du i en svensk affär kan köpte något som ett barn i ett annat land har tillverkat? Hur tänker du kring detta?
Referenser:
Berggren, Lars & Greiff, Mats (2009). En svensk historia från vikingatid till nutid. 2., [bearb.] uppl. Lund: Studentlitteratur
Nationalencyklopedin
Manufakturerna introducerades under 1700-talet och det medförde nya möjligheter att organisera arbetet. Manufakturägarna kunde införa en arbetsdelning där arbetarna endast lärde sig ett arbetsmoment. Barnarbetet fick då en ny karaktär och barnen användes som arbetskraft. Det var även en förberedelse för ett kommande yrke och förberedelser för att själva så småningom kunna driva ett jordbruk.
Under 1800-talet grundades fabrikssystem och barnabetet fick då en annan karaktär. I och med att industrierna växte fram förändrades barnarbetets karaktär. Arbetet för barnen var inte längre en förberedelse för livet på gården där de skulle arbeta med jordbruk utan när barnen blev vuxna kunde de även arbeta i fabrikerna.
För företagarna innebar barnarbetet en ökad vinst eftersom barnens löner var lägre än de vuxnas samt att det var lättare att få barnen att arbeta på fabrikerna än de vuxna. Vissa arbetsmoment var dessutom lättare för barn att utföra eftersom de var mindre än de vuxna och kunde utföra pilligare sysslor.
Diskussionsfrågor:
Även idag förekommer det barnarbete. Var tror du att detta är vanligt?
Tror du att du i en svensk affär kan köpte något som ett barn i ett annat land har tillverkat? Hur tänker du kring detta?
Referenser:
Berggren, Lars & Greiff, Mats (2009). En svensk historia från vikingatid till nutid. 2., [bearb.] uppl. Lund: Studentlitteratur
Nationalencyklopedin
