Att skriva om 1700-talets teater- och operahistoria är svårt då källorna är svårtolkade och ibland obefintliga. Under tidigt 1700-tal hade man inga svenska skådespelare utan på scenerna hyrde man in skådespelare från utlandet, som under den senare delen även hjälpte till att utbilda svenska amatörer till stora sångare och skådespelare. Operan och teatern hade även större plats i dåtidens kultur än vad den har idag. Men det var inte enbart vanlig teater och opera som spelades upp utan det fanns även inslag av lindans, balett och spelande marionetter. Det fanns alltid med inslag av tal- och musikdramatik vid festliga tillfällen så som vid jakt, supéer och vid illuminationer. År 1737 fick man i Sverige sin första svensktalande scen. Innan hade man spelat upp opera och teater på exempelvis latin, franska, engelska, spanska och tyska. De finare platserna på teatern fylldes av kungligheter, ambassadörer samt drottningens kammarfruar och hovstallmästare. Därefter satt civila ämbetsmän, adliga officerare samt minst en representant från de högst uppsatta borgarna. Vilka som satt efter är svårt att få grepp om då det inte finns några abonnemangslistor på dessa platser. 

Besöker du idag Drottningholmsteatern är det som att stiga rakt in i 1700-talet. Det är dämpad belysning och den stora scenen är drygt 19 meter bred. Materialet och dekorationerna i teatern är inte av äkta material så som exempelvis guld, då kungaparet på 1760-talet hade en dålig ekonomi. Det som däremot gör teatern unik är att dekorer och maskineri har bevarats och används än idag. Det enda som skiljer dagens teatern från den på 1700-talet är att det idag är kopior på maskinerna som används för att undvika slitage på de gamla.

 

Omkring själva teatern och scenen fanns det ett stort antal rum där hovfunktionärer och teateranställda barn och tjänstefolk bodde. Arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz förfogade över en egen våning på teatern medans skådespelarna hade sin loger intill scenen.

Den Kungliga Dramatiska Teatern, idag även kallad Dramaten, är idag Sveriges nationalscen för det talade dramat. Den grundades år 1788 av Gustav III och repertoaren var till största delen franskinspirerad och i början spelades mest komedier. Men från år 1790 ville kungen satsa på att skapa en mer respektabel men tragisk stil såsom Leopolds fornordiska tragedi om Oden.

 

Källa

Gustav III spred främst teatern i Stockholm och dess närområde. Dock spred sig teatern till ett flertal andra städer i landet, då främst Göteborg. Landsorternas teaterliv dominerades av resande teatersällskap som till största delen bestod av svenskar men även fransmän. Gustav III blev skjuten den 16 mars år 1792 på sin egen scen på Operahuset. Tretton dagar senare dog han vilket blev en stor sorg för teaterfolket. Men operan och teatern levde kvar efter hans död och finns än idag.

---

Diskussionsfrågor:
Hur tror du att det är att gå på teater och opera idag jämfört med att gå på teater och opera på 1700-talet?

Varför tror du att det dröjde fram till 1737 för Sverige att få en svensktalande scen?

På 1700-talet var det främst överklassen som gick på teater. Hur tror du att det ser ut idag och varför?

---

Referenser:

Christensson, Jakob (red.) (2006). Signums svenska kulturhistoria. Frihetstiden. Lund: Signum