Kyrkomusik fanns både i kyrkorna på landsbygden och i städerna. Det fanns orgelverk i de flesta stadsförsamlingar men det fanns enbart ett fåtal installerade i landsbygdsförsamlingarna runt om i landet. I bästa fall hade man på landsbygden ett litet orgelharmonium i församlingen som man kunde spela på.

I församlingen lade man ner väldigt mycket tid på körsången och varje individ sjöng olikt den andre. I en och samma melodi kunde det på detta vis låta som man hade över 500 olika stämmor. De flesta lärde sig sångerna utan noter eller text vilket ledde till att stämmorna aldrig lät lika beroende på vem som sjöng dem. Den svedbergska psalmboken som skrevs år 1695 gjorde att melodierna blev de samma men utförandet varierade oerhört. Detta sätt att sjunga i församlingen blev dock i slutet av 1700-talet oacceptabelt och en debatt skapades. Debatten ledde slutligen till att Heaffners koralbok skapades år 1818.

Referenser:

Christensson, Jakob (red.) (2006). Signums svenska kulturhistoria. Frihetstiden. Lund: Signum