Källa

När Carl von Linne föddes den 23 maj år 1707 hette han Carl Linnaeus. När han dog den 10 januari år 1778 hade han blivit adlad till Carl von Linne och hans namn var världsberömt.

Carls far var präst och en hängiven amatör inom trädgårdsodling. Detta smittade av sig på den unge Carl som tidigt blev intresserad av botanik. Redan som femåring hade han en egen liten trädgård att sköta om. År 1717 började Carl skolan i Växjö. Föräldrarna hade tidigt bestämt att sonen skulle gå i faderns fotspår och bli präst. Detta intresserade inte Carl som hellre vistades ute i naturen. I skolan blev han därför kallad "lille botanicus". Skolarbetet gick inte så lysande och lärarna avrådde hans far från att låta sonen läsa till präst. Efter inrådan från naturkunskapsläraren, doktor Rothman, fick Carl tillåtelse att istället läsa till läkare. Carl utnämndes år 1747 av kungen till överläkare, vilket var en stor hedersbetygelse. Samma år blev han den ende svensk medlem av Vetenskapsakademien i Berlin. Linnaeus blev sedan medlem av ett stort antal vetenskapsakademier och år 1749 utsågs han till rektor vid Uppsala universitet.

Linné skapade reglerna för namngivning inom biologi och att varje levande väsen skulle ha ett namn på latin som var känt i hela världen. På så sätt kunde alla forskare oavsett språk tala om samma växt eller djur och ändå förstå vad som menades. Han lade också grunden för hur man delar upp växter och djur i olika grupper enligt speciella system. Många menar också att han var den förste ekologen, en forskare som studerar hur allt levande i naturen förhåller sig till varandra. Linné var också en äventyrlig resenär och kunde tala flera språk. Mest känd är han nog för sin kärlek till växter och blommor.

Länkar till sidor som handlar om Carl von Linne:
Sveriges radio
Linneus
Linne
Ungafakta

---

Diskussionsfrågor:
Varför tror du att Carl Von Linné var så viktig för biologins utveckling?

---

 

Referenser:
Linneus

Kyrkomusik fanns både i kyrkorna på landsbygden och i städerna. Det fanns orgelverk i de flesta stadsförsamlingar men det fanns enbart ett fåtal installerade i landsbygdsförsamlingarna runt om i landet. I bästa fall hade man på landsbygden ett litet orgelharmonium i församlingen som man kunde spela på.

 

 

I församlingen lade man ner väldigt mycket tid på körsången och varje individ sjöng olikt den andre. I en och samma melodi kunde det på detta vis låta som man hade över 500 olika stämmor. De flesta lärde sig sångerna utan noter eller text vilket ledde till att stämmorna aldrig lät lika beroende på vem som sjöng dem. Den svedbergska psalmboken som skrevs år 1695 gjorde att melodierna blev de samma men utförandet varierade oerhört. Detta sätt att sjunga i församlingen blev dock i slutet av 1700-talet oacceptabelt och en debatt skapades. Debatten ledde slutligen till att Heaffners koralbok skapades år 1818.

Referenser:

Christensson, Jakob (red.) (2006). Signums svenska kulturhistoria. Frihetstiden. Lund: Signum

Kyrkoherden ansvarade för skolundervisningen och i början av 1760- talet fick lantprästerna ökat inflytande i skolan. Framförallt ville man öka läskunnigheten för att prästen lättare skulle kunna hålla olika förhör såsom husförhör och predikoförhör. Lantprästerna fick även allt viktigare roll i prästeståndet. Under 1700- talet försökte man genom kyrkoherdarna och lantprästerna övertala bönderna att anställa skollärare samt bygga skolhus. De lade ner mycket stor energi på detta då de insåg att ökade lärarresurser skulle ge dem själva allt mer tid till det sockenpolitiska arbetet. En bildad lärare på denna tid var prästvigd och kunde därför även hjälpa kyrkoherden med det kyrkliga arbetet.

 

---

Diskussionsfrågor:
Idag läser vi inte endast om kristendomen. Varför, tror du?

---

Referenser:
Christensson, Jakob (red.) (2006). Signums svenska kulturhistoria. Frihetstiden. Lund: Signum