Vilka var borgare?

Borgare kallades de som ägnade sig åt hantverk och handel och som ägde en del i en stad, ett så kallat burskap. De utgjorde 2 procent av befolkningen. Borgarna kunde till exempel vara företagsägare, köpmän, advokater, präster, ämbetsmän, läkare samt personer som levde på sin utbildning. Borgarna var tvungna att betala skatt till staden och delta i brandskydd, nattvakt och försvar. De hade också skyldighet att göra krigstjänst åt kungamakten.


Diskussionsfrågor:
Varför tror du att det skrivs så mycket om borgarna trots att de bara utgjorde 2% av Sveriges befolkning?

Om det skulle finnas borgare idag, vilka skulle då kallas för borgare?


Referenser:
Historiska museét
Populärhistoria


Militärmusiken

Den militära musiken kunde höras både i städerna och på landsbygden vilket gjorde att den nådde ut till alla samhällskikt. Det var på officerarnas initiativ och bekostnande som militärmusiken succesivt växte. Regementscheferna ville absolut ha musik på regementen av flera orsaker men den största var att man ville visa upp sig i glans för att kunna värva fler soldater. De militära musikerna var dessutom efterfrågade i samhället då man annars var tvugna att hyra in musiker från utlandet, vilket var mycket dyrare. Men i den svenska militären använde man sig mycket av tyskar och fransmän som inspiration och som lärare inom militärmusiken.

Inom militären använde man sig redan på 1700-talet av mängder med olika instrument. De man använde var exempelvis trumpeter, valthorn och klarinetter. Mot slutet av 1700-talet ökade även användandet av bleckinstrument vilket utökade möjligheterna att spela mer varierad musik.

I klippet nedan kan du se hur dagens militärorkester ser ut i Stockholm idag.


Referenser:
Populärhistoria
Christensson, Jakob (red.) (2006). Signums svenska kulturhistoria. Frihetstiden. Lund: Signum

Musiken i städerna

Musiklivet under 1700-talet utvecklades även utanför huvudstaden och i städerna runt om i Sverige var inte all musik organiserad utan mer spontan. Man spelade musik på gator och torg, krogar och värdshus och man kunde regelbundet höra kyrklockornas dån. Men det som kännetecknade städernas musikliv var stadsmusikanterna, som var vanligast i Skåne där de hade makten över det yrkesmässiga musicerandet. En stadsmusikant var anställd av stadens myndigheter och arbetade mot en låg lön. Hans uppgift var att förse staden med musik i officiella sammanhang, uppvakta borgerskapet vid bröllop och andra tillställningar vilket oftast gav honom ytterligare inkomster.

I en stad arbetade inte enbart stadsmusikanterna utan även organister, musiker som utövade orgelspel. I en stad hördes därför inte bara musiken från gator och torg utan även från stadens mest förnämsta byggnader; kyrkan och rådhuset. Där hördes inte enbart orgelmusiken utan även kyrkklockorna.


Diskussionsfrågor:

Spelas det musik på dagens gator och torg? Är de också anställda av någon? Vad tror du att de tjänar på en dag?

På 1700-talet kunde man höra kyrkklockorna i städerna. Kan man fortfarande göra detta? Vid vilka tillfällen hör du dem i sådana fall?


Referenser:
Christensson, Jakob (red.) (2006). Signums svenska kulturhistoria. Frihetstiden. Lund: Signum


Läkekonst

Under 1700-talet litade man på beprövad erfarenhet, så som kloka gummor och gubbar. Läkarna var en ny arbetsgrupp som man ansåg gjorde mer skada än nytta.

På många sätt var det annorlunda att vara sjuk förr än vad det är idag och man trodde att sjukdomarna satt i blodet och att man blev frisk om man fick nytt blod. Just därför använde sig de kloka gummorna och gubbarna samt läkarna åderlåtning samt av blodiglar för att tömma människorna på blod. Detta gjorde man för att kroppen skulle skapa nya friska blodkroppar. Man ansåg också att positivt tänkande och att "lika bota lika" gjorde dig frisk igen. "Lika bota lika" betyder att man exempelvis använde sig av gult siden för att bota gulsot.

Blodiglar och åderlåtningsinstrument


Många barn dog i spädbarnsdödlighet då de sociala klasskillnaderna påverkade tillgången till hjälp och behandling vid sjukdom. På landsbygden förmedlade ofta prästfamiljerna för sockenborna att viss läkekonst inte var farlig då de utförde olika behandlingar inom sina egna familjer.

1700-talet var dock en framgångsrik tid vetenskapligt sett i medicinens historia. Man formulerade system över olika sjukdomar och det publicerades även olika läroböcker. Läkarnas förmåga att ställa en diagnos var ofta mycket begränsad och även behandlingarna var rutinmässiga. Eftersom det endast fanns ett fåtal läkare ville man att prästerna också skulle studera medicin för att de också skulle kunna bota invånarna.


Diskussionsfrågor:
Vilka skillnader tror du att det fanns mellan att vara fattig och sjuk och att vara rik och sjuk? Tror du att det finns skillnader även idag?

Tror du att man får lika vård överallt i världen idag?

Finns det några skillnader på läkekonsten på 1700-talet och idag? Tror du exempelvis att man fortfarande använder sig av åderlåtning och blodiglar?


 

Referenser:
- Christensson, Jakob (red.) (2006). Signums svenska kulturhistoria. Frihetstiden. Lund: Signum
- 20100121. Föreläsning av Kerstin Kohlback vid Institutionen för Pedagogik vid Högskolan i Borås.
-
Nationalencyklopedin
- Klingberg, Göte. (1971). Så levde barnen förr - dokument om allvar och lek. Stockholm: AB Kopia.


Jonas Alströmer

Källa


Jonas Alströmer föddes den 7 januari 1685 i Alingsås och dog 1761. Hans föräldrar, Tore Carlsson och Annika Gislesdotter var borgare i staden.

Jonas Alströmer är i övriga landet idag mest känd för att han försökte lära svenska folket att äta potatis. 1724 anlade han den första svenska potatisodlingen för matbruk på sina ägor i Alingsås och potatisen kallades i bygden för "nolor". Alströmer spred kunskap om potatis och potatisodling både med hjälp av en bok och genom att fördela små mängder potatis till olika ståndspersonerpå landsbygden i Sverige. Även om vi främst förknippar Jonas Alströmer med potatis, var hans ambition från början att göra Alingsås till ett hantverks- och manufakturcentrum. Jonas Alströmer smugglade även med sig vävmaskin och stickmaskin hem till Sverige sent under 1700-talet och försökte introducera textila förbättringar. Dessutom hade han ett antal mindre exotiska verksamheter och bedrev bla. tobaksodling.


Diskussionsfrågor:

Vilken betydelse tror du att potatisen fick för de Svenska bönderna och det Svenska samhället?

 


Referenser:
Alingsås kommun


Manufakturer

Skillnaden på en industri och en manufaktur är att en manufaktur är en mindre industri utan mekanik. I en manufaktur finns det yrkesmän som jobbar under en indsutriman med hanverkarkompetens. Det fanns olika sorters manufakturer såsom metallmanufakturer, textilmanufakturer, smidesmanufakturer, pappersbruk och tobaksfabriker. Dessa låg till största del i städerna men i vissa fall fanns det även manufakturer inom vissa landsbygdsdistrikt.

Från början var arbetsplatsen den samma som hantverkarens hem och då bodde även gesäller och lärlingar där. Men när manufakturerna kom på 1700-talet skilde man åt på arbetsplats och hem. På manufakturerna samlades många arbetare under samma tak och då kunde man skapa arbetsfördelning. De högre uppsatta yrkesmännen kallades för mästare och under dessa arbetade gesäller och lärlingar. De fördelade sysslorna på ett sådant sätt att alla hade ett specifikt arbetsområde där de blev specialister inom vissa områden. Denna uppdelning ledde till att barn och kvinnor kunde utnyttjas i arbetet då de ansågs vara billig arbetskraft. Barnen sågs även som en tillgång då de hade mindre händer och lättare samt snabbare kunde utföra pilligt småjobb.


Diskussionsfrågor:
Hur ser en arbetsplats ut idag? Finns det några likheter mellan dagens arbetsplatser och hur manufakturerna såg ut?

Barn och kvinnor var billig arbetskraft. Varför tror du att det var så?

Kvinnorna var billigare arbetskraft och fick alltså mindre i lön. Tror du att kvinnor och män tjänar lika mycket idag?


Referenser:
- Berggren, Lars & Greiff, Mats (2009). En svensk historia från vikingatid till nutid. 2., [bearb.] uppl. Lund: Studentlitteratur
- Christensson, Jakob (red.) (2006). Signums svenska kulturhistoria. Frihetstiden. Lund: Signum


Ostindiska kompaniet

Det svenska Ostindiska kompaniet har kallats Sveriges mest framgångsrika handelsföretag. År 1731 grundades kompaniet och två år senare avgick det första fartyget från Götheborg. Engelsmän och fransmän såg konkurrensen som ett hot och anföll de första svenska fartygen. Efter långdragna diplomatiska förhandlingar fick svenskarna så småningom vara i fred och då började också framgångarna komma. Göteborg förvandlades till en betydande handelsstad. Redan tidigare hade den varit Sveriges port ut mot världshaven men nu blev den centrum för den aktiva handeln med Kina. Med denna storhetstid följde både en materiell och kulturell blomstring, särskilt hos den uppstigande borgarklassen. Till kompaniets stora auktioner samlades internationella köpmän och det blev fart och fläkt över staden.

Källa

Sammanlagt var Ostindiska kompaniet aktivt i 74 år som var fyllda av äventyr och pengar. Under dessa år utsändes 132 expeditioner. Tyvärr kom inte alla skepp tillbaka. Åtta förlisningar inträffade under åren och många människor miste livet. Även dyra fartyg och laster gick till botten. En normal färd till Kanton, den stad i Kina där handeln ägde rum, tog ett och ett halvt år. Utresan varade ungefär ett halvår, lastningen tog lika lång tid och hemresan ytterligare ett halvår. Det var viktigt att man höll tiderna, framför allt för att kunna fånga upp passadvindarna. Från Göteborg fraktade man järn och trä, yxor och spik, bössor och fiskkrokar, pennknivar, knappar och mycket annat. Största delen av lasten hem till Sverige bestod av porslin och te, men viktiga varor var även råsilke, siden och andra tyger, olika örter och kryddor.

Källa


Diskussionsfrågor:
Handlar man varor från andra länder idag också? Vad handlar man och varför?

Förr användes segelfartyg för att transportera varor. Hur transporterar vi varor i dag? Vad har det för påverkan på miljön? Hur tror du att det kommer se ut i framtiden?



Referenser:
Populärhistoria


Ostindiefararen Götheborg

Den ursprungliga Ostindiefararen "Götheborg" gick på grund och förliste vid inloppet till Göteborg den 12 september 1745. Skeppet var då fullastat med bl.a. te, porslin, siden och kryddor efter sin tredje Kinaresa. man hade då vart ute till sjöss i hela 30 månader.

I december 1984 dök man ner på havets botten vid grundet Hunnebådan, 900 meterutanför Nya Elfsborgs fästning. Man trodde inte att det skulle finnas mycket kvar utav skeppet men under lager av lera fann man en hel del. En marinarkeologisk utgrävning under åren 1986-1992 väckte drömmen om att återskapa skeppet.



Källa

Stiftelsen Ostindiefararen "Götheborg" bildades 1986 och det första steget i det spännande byggprojektet togs i juni 1995. Det dröjde ett tag innan man hösten 2001 påbörjade påbörjade produktionen av det nya skeppet.



Källa

Sjösättningen ägde rum den 6 juni 2003 i närvaro av H M K Carl XVI Gustaf, skeppets högste beskyddare, drottning Silvia och prins Carl Philip samt ett stort pressuppbåd och tusentals åskådare. En stor dag för alla som medverkat till det unika skeppets tillkomst. Den 3 september 2004 döptes skeppet av drottning Silvia, skeppets gudmor, vid en högtidlig ceremoni utanför GöteborgsOperan. Den länge efterlängtade första provseglingen ägde rum den 22 maj 2005.



Källa

Projektet har fått stor uppmärksamhet i Kina. I april 2004 besöktes ostindiefararen av Kinas utrikesminister Mr Li Xiaoxing, som välkomnade skeppet till Kina. Kinas vice premiärminister Madame Wu Yi kom till Terra Nova september 2004. Båda framhöll ostindiefararens betydelse som symbol för handeln, det kulturella utbytet och vänskapen mellan Sverige och Kina. Ostindiefararen "Götheborg" - en rekonstruktion av ett skepp från mitten av 1700-talet - är i dag ett av världens största seglande fullriggade träskepp, som uppfyller internationella säkerhetskrav för oceangående fartyg. Projektet bygger på modern forskning i kombination med återupplivandet av traditionella hantverksmetoder från 1700-talet. Möter man ostindiefararen "Götheborg" för fulla segel ute till havs är det omöjligt att skilja henne från ursprungsskeppet. Ovan vattenlinjen är "Götheborg" ett historiskt segelskepp. Det moderna maskineriet och merparten av den avancerade tekniska utrustningen har dolts djupt nere i skrovet. Det i mångas ögon omöjliga har nu förverkligats. Det ståtliga 1700-talsskeppet seglar igen! Ett 1700-talsskepp har återskapats




Diskussionsfrågor:

Varför tror du att man har byggt en kopia av 1700-talets ostindiefarare?

På 1700-talet tog det ett halvår att bygga en ostindiefarare medan rekonstruktionen tog tio år att bygga. Varför tror du att det tog så långt tid nu jämfört med på 1700-talet?





Referenser:
SOIC
Ostindiska kompaniet



Powered by BlogSoft RSS 2.0